BIZARRE STYLES

Carter Stevens, USA 1980
Alpha Blue Archives

I min hemstad Göteborg heter syndens näste 2:a långgatan där små pittoreska butiker trängs sida vid sida med sjaskiga porrbiografer och stripphak. Emellanåt stormas dessa förlustelseställen av mycket unga och arga feminister som är beredda att ta till vilka medel som helst i sitt korståg mot porren. Förskrämda självbefläckare tvingas fly hals över huvud medan luttrade klubbägare viftar lite med brandslangen för att skingra uppretade ungdomar innan polis tillkallas. Enligt p-motståndarna förnedras kvinnan inne i dessa lokaler och visst förekommer det strippor och privatposering, men över hälften av filmerna som förevisas är av bögkaraktär och många av männen som går hit gör det för att knyta homosexuella kontakter. Emellanåt hamnar porridkarna själva i luven på varann och brukar då företrädesvis attackera varandras lokaler med k-pistsalvor eller molotovcocktails. Själv runkar jag mitt huvud i vrede och suckar djupt över hur illa sexualiteten mår i vårt kyliga samhällsklimat.

New York är förstås alltid störst, värst och sunkigast. Åtminstone var det så förr. Deras motsvarighet till Göteborgs lilla porrstreeta heter 42:a gatan på Times Square. Jag var där den heta fotbollsommaren 1994 och blev, förutom hotad till livet av en jättelik neger, förvånad över att Travis Bickle tydligen parkerat taxin för gott. Alla filmintresserade minns förstås hur Bickle (i Robert de Niros nerviga gestalt) löpte galen bland horor och hallickar i just dessa kvarter och när Martin Scorsese spelade in sitt mästerverk Taxi Driver (1976) gjorde verkligen 42:a gatan skäl för sitt läskiga rykte. Men när lilla jag äntligen kom dit hade man putsat upp fasaden och bortsett från den där rasande negern så kändes det lika fredligt som ett besök i Astrid Lindgrens Bullerbyn.

Av alla skumma porrbolag så hade nog New York-baserade Avon det mest skamfilade ryktet. Deras filmer slog värstingrekord när det gällde att presentera förbjuden sex och myndigheterna jagade dem med blåslampa. Shaun Costello, Phil Prince och Carter Stevens hette tre av Avons mest degenererade regissörer. Costello har på senare år berättat att det var den ökända maffiafamiljen Gambino som backade upp flera av Avons stora succéer, typ koprofiliklassikern Waterpower (1977). Phil Prince gjorde minst lika kontroversiella filmer - eller vad sägs om titlar som Oriental techniques of pain and pleasure (1982) och Dr Bizarro (1983)? Garanterat inget för faster Beda i Burträsk. Prince sitter dessutom inne på tjugufem år för dråp på en kollega i porrbranschen. Vad Carter Stevens har för sig idag har jag ingen aning om och det är kanske lika bra det.

Stevens - en liten, satt och slafsig herre - uppträdde gärna själv framför kameran, något han hade gemensamt med både Costello och Prince. Stevens var även en hejare på märkliga alias av vilka C O Slavenovitch och Peter Sutinov torde höra till de festligare. De filmer jag hittills sett av Stevens är förstås sådär sjaskigt billiga som bara äkta Avon-produktioner kunde vara. Och det var på 42:a gatans snuskbiografer man kunde slinka in och avnjuta dessa alster en gång för länge sedan. Då Travis Bickle fortfarande körde taxi i New York.

Minns ni förresten mordet på den tioårige Bobby? Till min fasa kommer jag ihåg hur jag läste i tidningen om att hans sadistiske styvfar haft en massa Carter Stevens-videos i sin bisarra porrsamling. Jag är dock fortfarande av den bestämda uppfattningen att dessa filmer inte gör någon till sexualsadist. Men ett redan sargat pyske (som Bobbys styvfar) kan förstås få näring av den perverterade sex som en Carter Stevens-rulle innehåller.

I Bizarre Styles bjuds åskådaren på mycket pisk och piss. Men trots att självaste Annie Sprinkle medverkar är det Honey Stevens som har hand om urinavdelningen den här gången. I en plågsamt utdragen scen förolämpar och piskar hon en stackars transvestit (han spelas av någon som i rollistan blott presenteras som "slaven Ed"). Stevens sneglar uttråkat mot kameran medan Ed först slickar hennes fitta och sedan hennes fötter. Som avslutning sätter sig Stevens över Eds ansikte och pissar. Han dricker och slickar sig om munnen. Jag famlar efter spypåsen. Annie Sprinkle har sex med nån gammal grånad överste (spelad av Sydney Brownstreet) och dennes son (Peter Rings). Rings fistar Annie som i en annan scen kör lesbiskt med bland annat Vanessa del Rio. Den lövtunna intrigen kretsar kring ett modehus där temperamentsfyllda latinan Vanessa basar.

Porrstjärnornas catwalk är rätt kul men annars går det hela på trött rutin. Sju sexscener av både normal och mindre normal karaktär. Gräsligaste avsnittet är när en blond tjej med enormt hårsvall binds fast vid ett kors av en slipprig herre. Tortyren i denna scen känns besvärande äkta. Georgia (som flickan kallas) spelas av Sue Williams som talar med brittisk accent och är någon jag inte sett i porrfilm varken förr eller senare. Inlevelsen är dock kuslig då hon skriker rätt in i kameran och ber att få slippa mer bestraffning. Men hennes härskare lyssnar inte och sätter klämmor i bröstvårtorna och piskar henne över hela kroppen. Musikbakgrunden är suggestiv med sina Jarre-synthar och Carter Stevens har både regisserat (under pseudonymen D Byrd) och plåtat (under pseudonymen Rod Dorkman). Knepigt nog nämns toppmodellen Veruschka (som medverkat i filmer som Antonionis Blowup) i rollistan men jag kunde inte upptäcka henne.

Alternativ titel:The Fashion Show.

HETA TERMINER I VISTA VALLEY

(originaltitel:VISTA VALLEY P.T.A.)

Anthony Spinelli, USA 1980

Nutech digital,inc.

Porr i skolmiljö har alltid varit en vinnande kombination och Heta terminer i Vista Valley är en av de bättre varianterna på det ofta återkommande temat om den sexuellt frustrerade skolfröken som går till sängs med en av sina brådmogna elever. För den mer seriöst filmintresserade är nog Bosse Widerbergs Lust och fägring stor (1995) ett lämpligare val, men Anthony Spinellis övningar i Vista Valley är garanterat sexigare. Kyliga blondinen Jessie St James är perfekt i titelrollen som engelskalärarinnan miss Martin som får anställning på värsta problemskolan där två lärarinnor våldtagits och en magister blivit brutalt rånad och misshandlad. Vardagsmat i våra moderna svenska föroroter men detta utspelas faktiskt i soliga Kalifornien under slutet av 1970-talet.

Ingen kunde grädda p-våfflor som Anthony Spinelli (f.1927-d.2000). Med ett förflutet i den "riktiga" filmbranschen hade han det yrkeskunnande som krävdes för att åstadkomma ett hyfsat hantverk. Få känner till att Spinelli producerade och medverkade i det för sin tid frispråkiga rasdramat Fallet Julie (1964) men pengarna tog slut och han tvingades harva sig fram i den porrbransch som han enligt egen utsago hamnat i av en slump. När videotekniken slog igenom tröttnade den gamle dock och överlät regisserandet åt sonen Mitchell som efter faderns död tagit över familjeföretaget men tyvärr saknar sin pappas talang. "Anthony Spinelli" kan man förstås inte heta på riktigt och bakom den maffiaklingande pseudonymen dolde sig en korpulent judisk herre vid namn Samuel Weinstein (eller "Sam Weston" som han kallade sig under sin seriösa filmkarriär). Han levde i skuggan av sin bror Jack Weston som var en av USA:s mest respekterade skådespelare (oftast i komiska roller) både på Broadway och vita duken. Men själv fick alltså gamle Sam nöja sig med att gå till historien som en av de bästa pornograferna genom tiderna. Alltid något.

Under den präktiga fasaden bubblar det i Vista Valley och Spinelli är inte så lite satirisk i sin bild av dessa medelklassmänniskor som materiellt har vad de behöver men på det känslomässiga planet är svårt sargade. Vi får träffa Walter och Mildred (spelade av Aaron Stuart och underbara Kay Parker) som har problem i samlivet och med bångstyriga tonårsdottern (Kitty Shayne). Kay Parker ger säkert uttryck för många medelålders kvinnors frustration när hon spelar ut sin vånda över att mannen hon en gång älskade förvandlats till en snarkande soffpotatis. Överlag är karlarna i den här filmen oerhört osympatiskt skildrade, nästan så man tror att manus författats av en rabiat feminist. John Leslie är på sitt mansgrisigaste humör men när man i exempelvis Talk Dirty-serien tyckte hans slängiga jargong var cool fylls man här mest med avsmak. Leslie spelar farsa till överårige tonårssonen Greg (spelad av Richard Pacheco) och har en erotisk affär med dennes flickvän Sandra (Dorothy LeMay). Som om inte detta vore illa nog ligger pappa Leslie i en scen med både Sandra och dennes sexsvultna, frånskilda mamma Judy (Juliet Anderson). Incest är som alla vet en populär porrklyscha och något Spinelli frossar i den här gången. Så förutom Leslies förehavanden får vi även uppleva hur en neurotisk frikyrkopastor (suveränt spelad av Jamie Gillis) lägrar sin lilla oskuld till dotter (Sharon Kane). Gillis ger dubbelmoralen ett ansikte i sitt porträtt av denne bibelsprängde snuskhummer som moraliserar över att dottern klär sig utmanande samtidigt som han själv köper horor på fritiden. I en riktigt skruvad scen besöker pastor Gillis en prostituerad (färgade sexbomben Desiree West) som onanerar inför sin drägglande kund. Gillis runkar av sig och efteråt fylls han förstås med skamkänslor. Han sliter fram korset och kastar sig över den förskräckta horan för att frälsa henne. Hon har dock varit med förr och kängar pastorn i skrevet innan hon slänger ut honom!

Heta terminer i Vista Valley känns lite som en porrens Vänd dem inte ryggen! - skandalfilmen från 50-talet om bristerna i det amerikanska skolsystemet. Men här blir det förstås mer åt det parodiska hållet, eller vad sägs om ett Hem&Skola-möte med deltagare som John Leslie och Jamie Gillis? Att sedan ungdomarna antingen ser jämnåriga eller till och med äldre ut än filmens vuxna gör ju inte den komiska effekten mindre. Men för att återgå till storyn så låter den nya lärarinnan miss Martin sig villigt förföras av påstridige eleven Greg. Gregs pappa har dock smygfotograferat deras älskog och använder dessa bilder i utpressningssyfte. Så i den otäcka slutscenen tvingas vår stackars fröken ligga med pappa Leslie och hans slemmiga polare (spelade av Alex James, John Seeman och Ken Scudder). Miss Martin får nog och lämnar Vista Valley (vi förstår henne så väl!) men plockar oväntat upp Greg och tar honom med sig på färden. Allt till tonerna av en medryckande countrysång.

Anthony Spinelli har gjort bättre filmer men ändå är Vista Valley överlägset det mesta skräp som gjorts i porrväg. Den stjärnspäckade ensemblen agerar och knullar på höjden av sin förmåga (allt som allt nio sexscener) och regissören själv gör sin vana trogen ett (påklätt) inhopp. Spinelli spelar John Leslies mesige kompis Ashley som väljer att stanna hemma med frugan istället för att hänga med grabbarna på fest.

Censuren gick hårt fram och klippte över tre minuters våldtäkt och samlag under hot. Biopremiären ägde rum (1981.11.09) på Woodstock i Stockholm.