KOM BAKVÄGEN IKVÄLL

(SOMETIME SWEET SUSAN)
Fred Donaldson, USA 1974
FilmNet

Knäppe taxichaffisen Robert De Niros bisarra idé om en lyckad första date är att plocka med tjejen (Cybill Shepherd) på porrbio. Efter viss tvekan följer Cybill med in på Lyric som förevisar "2 Exciting Adult Hits: SOMETIME SWEET SUSAN & SWEDISH MARRIAGE MANUAL". Detta är en av alla minnesvärda scener ur Martin Scorseses Taxi Driver (1976). Kollisionen mellan "flickan från fin familj", ömt vårdande sitt kulturella kapital, och "killen av folket", uppfödd på junkfood och skitfilm, skildras på ett smärtsamt påträngande sätt. En tragisk och pinsamt avslöjande scen. Inne på den slitna snuskbiografen växelklipper Scorsese mellan De Niro och Shepherd, den senare alltmer äcklad, och de sällsynt geggiga gynekologscener (ur någon Torgny Wickmansk upplysningsrulle) som utspelas på filmduken. När en finnig speakerröst förkunnar att Sverige gått i spetsen i fråga om sexuell frigörelse får Shepherd nog och lämnar De Niro och hans läskiga filmer åt sitt öde. Synd hon inte satt kvar, för huvudnumret på dubbelprogrammet var ju klassikern Sometime Sweet Susan eller Kom bakvägen ikväll som den så käckt fick heta i gamla Svedala. En sofistikerad våffla som de flesta kvinnor, möjligen med undantag av Alexa Wolf-maffian, kan ha stor behållning av.

Jag har tyvärr bara sett den mjuka FilmNet-versionen vilket förstås innebär noll närbilder på pumpande könsorgan och även betyder att intrigen blir haltande. En för handlingen viktig våldtäktssekvens, med bland annat lömske Jamie Gillis som en av förövarna, kortas så man knappt ser vad som försiggår och censorn har även härjat i de incestuösa tillbakablickarna mellan Susan och hennes knäppe styvfar. Men det som finns kvar av filmen är tillräckligt för att man ska märka att det rör sig om ett av de stora verken i genren.

Kom bakvägen ikväll är berättelsen om Susan/Sandra Wellington. En ung kvinna som lider av personlighetsklyvning. Ett kärt ämne för filmexploatörer, men också något som den seriösa sidan av Hollywood har utforskat. Vi minns Nunnally Johnsons Evas tre ansikten (1957) med oscarsbelönade Joanne Woodward som kvinnan med flera personligheter och tre separata liv. Minnesvärd är också TV-dramat Sybil - en verklig mardröm (1976) där Sally Field, som vann en emmy, gestaltar en dam med inte mindre än sjutton (!) olika personligheter. Ironiskt nog var det "Eva" - Joanne Woodward - som gjorde rollen som shrink i Sybil. Porrvariantens Susan behöver bara brottas med två olika personligheter, vilket dock visar sig vara nog så marigt. Vem är hon egentligen? Den ljuva Susan eller den bitchiga Sandra? Något för doktor Mark, spelad av porrlegenden Harry Reems, att reda ut.

Susan/Sandra spelas av "one shot wonder" Shawn Harris i vad som lär vara hennes enda p-rulle. En ljus, inte-sååå-snygg aktris som dock agerar bra (om än inte i Woodward och Field-klass...). Rollen som dr Mark innehas av Harry Reems och måste ha varit ett behagligt mellanspel i hans karriär. Efter att år ut och år in gestaltat crazyläkare i slapstick-porrisar (dr Young i Damianos Långt ner i halsen (Deep Throat, 1972), dr Schmock i samme regissörs Längre in doktorn! (Meat Ball, 1973), dr Spikey i Vance Farlowes Slickepinnen (Spikeys magic wand, 1973), etc.) får han här spela en sympatisk, nästan trovärdig karaktär. Idealistiske dr Mark är en läkare i tiden. Politiskt radikal, med litteratur som "The Making of Black Revolutionaries" i bokhyllan, och rasande på den mossigt konservativa formen av mentalvård. - Ibland är det som vi gömmer dem istället för hjälper dem! suckar en bitter dr Mark och blir sur när en kollega kallar sinnessjukhuset de jobbar på för "djurfarmen".

Filmen innehåller några mycket ömsinta sexscener. Dels mellan dr Mark och hans hustru och dels mellan Mark och Susan. På ett trovärdigt sätt skildras hur doktor och patient faller för varandra. Men när Susan förvandlas till Sandra blir hon avvisande och till och med aggressiv mot stackars Mark. Eftersom jag bara sett den softa versionen av filmen är det dock svårt att ge ett rättvist slutomdöme. Men i det skick jag såg den är det en alldeles ypperlig porrfilm för mer romantiskt sinnade par. Men den lilla glimt man får av Susans traumatiska minnesbilder, med styvfar som misshandlar och ligger med henne och hur hon våldtas av två sluskar i en källare, ger en otäck indikation om att det här kanske är en riktigt läskig film i original.

Slutligen kan nämnas att Kom bakvägen ikväll vann porrens oscar för "Bästa Film" och är den första hårdporr-rullen med en S A G-ansluten rollista (Screen Actors Guild = filmskådisarnas fackförening). Svensk premiär (1980.02.25) på Fenix i Stockholm i klippt version.