AMADEUS MOZART

Joe D´Amato, Italien 1995
Bestseller AB (Sin X)

God vänner! Föreställ er en gigantisk slottssal. Till tonerna av Mozarts odödliga musik utövas ett helt sanslöst gruppsex. Och deltagarna är inte precis vilka som helst: vid en närmare titt ser man att det är Tarzan & Jane som ömt omslingrade hänger uppe i takkronan. Jane har munnen full av Tarzans lian och nere på matsalsbordet hoppar en tjattrande, pilsk liten Cheetah upp å ner. På bordet knästår även den väldige moren i Venedig - Othello - och rövknullar sin läckra hustru Desdemona. Ack, vad det daskas och stånkas och snabbt som fan är den fräcke chimpansen där och trycker in en banan i arslet på Othello.

Pukor och trumpeter! Självaste Robin Hood gör stilig entré och hans trånsjuka jungfru Marian får snart fullt upp av Sherwood-balle. En annan som låter sig väl smaka är Monika Lewinsky vars tunga spelar över president Clintons dick. Bill skrockar förnöjt och puffar på sin cigarr. Hans blick söker sig lystet åt Herkules håll. Muskulöse Herkules som just är i färd med att betäcka tolv fruntimmer samitidgt - de´du, Clinton! Kuken ränner från mun till mun och fitta till fitta. Klafs, smask och vrål och vad nu? En häst gnäggar till! Lugn, det är bara kejsar Caligula som försöker få till det med sin fyrbente vän. Och Hamlet har lyckats med konststycket att pressa snoppen genom döskallen Yoricks gap. Hans käresta Ofelia tittar svartsjukt på medan kåtsaften dryper längs hennes lår. På en filt ligger sköna Maja utsträckt och fladdrar förföriskt med ögonfransarna. Helt näck, förstås. Hon betraktas av Goya som med penslen i hand och kuken i vädret drägglar bakom sitt staffli. Samtidigt som Mozart vid pianot sitter med peruken käckt på sne. En utsvulten hovdam har begravt sitt ansikte över vårt musikaliska underbarns kön och glufsar!

Nu tror ni kanske att undertecknad blivit spritt språngande galen? Ingen större fara, jag försöker bara sätta mig in i den italienske skräpfilmaren Joe D´Amatos psyke. D´Amato (f.1936-d.1999) hade tydligen som sin mission att rota i så många historiska personers sexliv som möjligt. De kändisar jag inledningsvis hade fräckheten att placera i en ormgrop är bara några av all de celebriteter som den oerhört produktive D´Amato skändat i olika p-biografier. Förbaskat synd Hin Håle dök upp och plockade med sig vår kultregissör på färden. Vad porrbranschen verkligen lider brist på är kreativa galningar som Aristide Massaccesi (som var D´Amatos riktiga namn). Synd bara hans skapartalang inte riktigt räckte till . . .

D´Amato var en veteran inom den italienska filmindustrin och började sin bana som fotograf redan på 1950-talet. Regissörskarriären drog igång under tidigt 1970-tal och D´Amato spottade ut spaghettiwesterns, rysare och lättare porralster. Med tiden gav han sig även på den hårdare pornografin och det var nånstans här som vurmandet för världshistorien och dess gestalter började. Han hade också pippi på att dölja sig bakom helsjuka p-alias: Sarah Asproom, Anna Bergman(!), Dan Slonisko och Chang Lee Sun är bara några namn i högen. Men bakom dem alla dolde sig alltså samme gamle klåpare. D´Amato ligger nog bra till för en plats bland filmhistoriens uslaste regissörer. Och han gjorde det mesta själv från manus till foto och regi.

Nu får vi verkligen ta det här med D´Amatos historiekunskaper med en rejäl nypa salt. Att Wolfgang Amadeus Mozart (f.1756-d.1791) var en liderlig sälle är nog så sant. Att han var oppositionell och retade både hov och kyrka är heller inga hemligheter. Men enligt D´Amato gick det så långt att Mozart dömdes till döden genom hängning! Visst går det konspirationsteorier att någon (kanske värste konkurrenten Salieri?) lät förgifta vårt musikgeni, men den troliga dödsorsaken var hjärtinfarkt orsakad av reumatisk feber. Och dömd till döden blev förvisso Mozart aldrig. Inte heller tror jag varken han eller Salieri knullade så intensivt som hos D´Amato. För hur skulle då all denna fantastiska musik hunnit skapas? I filmen blir förstås alla kvinnor som galna så fort Mozart sätter sig ned och klinkar. Lite i stil med fäbodjäntans horn ur den svenska p-kalkonen. Bara det att den filmen nästan var ett mästerverk jämfört med Amadeus Mozart.

D´Amato staplar trött samlagsscen på samlagsscen. Dubbningen är fasansfull med sina oinspirerade italienska flämt och kåtläten. Musikbakgrunden (av någon Robert Schulze) fruktansvärt entonig och skulle fått Mozart att rotera i sin grav. "Agerandet" borde helst förbigås med tystnad. Grobianen Backey Jakic är rena skämtet som Mozart och Honolulu-födde Valentino (heter egentligen Ankah Valentino Fikiri) är inte precis någon höjdare som Salieri. Tyska porrdrottningen Kelly "35-24-34" Trump (riktigt namn:Nicole Trippelschritt) känns kanske inte helt rätt hon heller i sammanhanget, för att inte tala om välutrustade negern Sean Michaels. Hallå - Sean Michaels vid österrikiska hovet!? Bara peruker och kostymer håller någotsånär skaplig klass. Blir man kåt, då? Knappast. Visst är en del av flickorna fräscha men knullandet så mekaniskt att man snabbt tappar intresset. Och, sorry alla kvinnliga tittare, Jakic och Valentino är verkligen inte mycket att vila ögonen på.

För inte så himla längesedan gick en uppsättning av Amadeus på Stockholms stadsteater. Sven Ahlström gjorde huvudrollen mot Richard Wolffs Salieri. Andra kända Mozart-tolkare genom åren är Philip Zandén (på teaterscenen 1981) och Tom Hulce i Milos Formans succéfilm från 1984. Bästa skildringen av Mozarts liv är nog annars Slavo Luthers Glöm Mozart (1985) med utmärkte Max Tidof som den mytomspunne ton- och påsättaren. En nog så frivol version med fräcka nakenscener. Se den istället och glöm Joe D´Amatos sömniga hårdporris. D´Amato hade verkligen goda idéer men saknade talang och resurser att genomföra dem på ett hyfsat sätt.

Hans sista filmiska gåva till mänskligheten hette förresten Sperma spende och släpptes på marknaden 2003.

-