SVINDLAD
(originaltitel:FADE TO BLACK)
Paul Thomas, USA 2001
Maxs
Det ska fan vara porrskribent i dessa dagar. I en tid av unken nypuritanism gör vänsterns rabiata ungfeminister gemensam sak med den kristna högerns förstockade reaktionärer. - Krossa porren! vrålar de unisont och svingar sina biblar och basebollträn. Reklamkanalerna lockar med dokusåpor där det knullas obekymrat under täckena samtidigt som man ses som värsta gubbslemmet om man köper sig lite porr på macken. Se bara på folkkäre artisten Lasse Berghagen som efter att ha utpekats som sextidningsköpare blivit så skärrad att han inte ens vågat stå för sina handlingar. - Jag köper bara historiska tidningar, bedyrar herr Trubaduren men feministmaffians utsända spioner vet förstås bättre. Själv ägnar jag mig åt både historia och porr - onekligen en intressant kombination. Går vi sisådär trettifem år tillbaka i tiden var tonen i samhället en annan. Alla coola debattörer förespråkade fri kärlek och pornografi. Välrenommerade filmkritiker recenserade veckans porrpremiärer i dagstidningarna och det ansågs närmast osunt och fruktansvärt gammalmodigt att vara antiporrare under dessa glada dagar. Nu översköljs vi av en mycket sämre och monotonare pornografi (inte minst via internet) och rynkar på näsan åt snusket samtidigt som vi inte vågar erkänna att vi runkat åt senaste Big Brother-inslaget. Porr finns överallt men är återigen fult och skambelagt och skenheligt muttrar vi om förbud eller åtminstone begränsning av utbudet. I dessa dystra stunder är det skönt att såna som Paul Thomas fortfarande finns kvar. En relikt från de glada hippieåren som ännu tillverkar porr med lite av den gnista som fanns förr. En PT-våffla är inte bara in, ut och sprut. Nej, PT har lärt av den gamla stammens pornografer (han började ju som skådespelare i verk av tungviktare som Damiano, Spinelli, mfl) att sexet måste inramas av en intrig (om än aldrig så betydelselös) för att helheten ska fungera. Visst ökar det kittlingen om rollkaraktärerna har någon relation till varandra, att de diskuterar mellan samlagen, hamnar i konflikter. Dessutom skjuter PT sina alster på 35mm film och återskapar på så sätt lite av biokänslan från förr.
Svindlad är en lite motsägelsefull historia eftersom PT (i rollen som samvetslöse porrmogulen Trent Morgan) kritiserar den gamla sortens pornografi. Han fnyser åt manusen, kulisserna, det överdrivna ljuset, makeupen och proffsskådisarna från förr. Vad Morgan söker är det orepeterade och spontana. Äkta känsla med äkta människor som knullar för att de vill det. Fule fisken Morgan är besatt av sin idé men nöjer sig inte med att tillverka fejkade "amatörvideos" som ger åskådaren ett sken av autencitet. Nej, i sin iver att verkligen fånga riktiga samlag på film lurar han till sig ett gäng intet ont ananade pornografer från Oklahoma till sin luxuösa villa. Väl där tror ungdomarna att de ska medverka i någon av Morgans större produktioner men vad de inte vet är att de är smygfilmade hela tiden. Och det är förstås vad de har för sig i sovrummen när de tror att ingen ser som Morgan är ute efter. Något av en hårdporrens Big Brother med skillnaden att de medverkande inte vet att kameran är igång. Morgan har dock startat ett farligt spel och slutet kan inte bli annat än katastrofalt . . .
Oavsett vad hans rollfigur hade tyckt så har PT med Svindlad skapat en porrfilm av klassiskt snitt. Tyvärr är dagens pornostars oftast usla aktörer men PT har instruerat såna som Taylor Hayes och Dale Da Bone att åtminstone agera hjälpligt. Själv glänser PT i rollen som Morgan. Hur mycket av honom själv vi ser i denna karaktär vågar jag inte tänka på (enligt rykten lär PT vara en mycket sträng herre under inspelningarna) men hans relaxade, lite mjukt hotfulla framtoning är bara så perfekt. Inte ens Jamie Gillis (specialist på att spela osympatiska figurer) hade gjort rollen bättre. Av filmens hela åtta porroscars är PT:s för "bästa icke-sexuppträdande" mest välförtjänt. För åldern har onekligen tagit ut sin rätt och numer håller PT gylfen stängd. Å andra sidan har nog denne sexualatlet knullat så det både räcker och blir över - under sin karriär spände han på alla från Marilyn Chambers till Tracy Lords. PT erhöll också oscar för "bästa regi" och övriga utmärkelser gick till bland annat "bästa manus" (Dean Nash) och "bästa film".
Åtta sexscener som varierar från lite lagom kittlande till rejält uppkåtande (särskilt inledande samlaget är dynamit!). Taylor Hayes som unga porrtalangen Tulip är klart brandfarligast och har såna där härligt stora bomber som man skulle offra ena lillfingret för att få krama. År 2005 gjorde PT en fristående fortsättning - Fade to black 2 - och även här spelar hunken Dale Da Bone manliga huvudrollen. Tyvärr har jag inte sett tvåan men är den lika bra som föregångaren borde den ju vara ett måste för varje genuin pornofil.
Paul Thomas, USA 2001
Maxs
Det ska fan vara porrskribent i dessa dagar. I en tid av unken nypuritanism gör vänsterns rabiata ungfeminister gemensam sak med den kristna högerns förstockade reaktionärer. - Krossa porren! vrålar de unisont och svingar sina biblar och basebollträn. Reklamkanalerna lockar med dokusåpor där det knullas obekymrat under täckena samtidigt som man ses som värsta gubbslemmet om man köper sig lite porr på macken. Se bara på folkkäre artisten Lasse Berghagen som efter att ha utpekats som sextidningsköpare blivit så skärrad att han inte ens vågat stå för sina handlingar. - Jag köper bara historiska tidningar, bedyrar herr Trubaduren men feministmaffians utsända spioner vet förstås bättre. Själv ägnar jag mig åt både historia och porr - onekligen en intressant kombination. Går vi sisådär trettifem år tillbaka i tiden var tonen i samhället en annan. Alla coola debattörer förespråkade fri kärlek och pornografi. Välrenommerade filmkritiker recenserade veckans porrpremiärer i dagstidningarna och det ansågs närmast osunt och fruktansvärt gammalmodigt att vara antiporrare under dessa glada dagar. Nu översköljs vi av en mycket sämre och monotonare pornografi (inte minst via internet) och rynkar på näsan åt snusket samtidigt som vi inte vågar erkänna att vi runkat åt senaste Big Brother-inslaget. Porr finns överallt men är återigen fult och skambelagt och skenheligt muttrar vi om förbud eller åtminstone begränsning av utbudet. I dessa dystra stunder är det skönt att såna som Paul Thomas fortfarande finns kvar. En relikt från de glada hippieåren som ännu tillverkar porr med lite av den gnista som fanns förr. En PT-våffla är inte bara in, ut och sprut. Nej, PT har lärt av den gamla stammens pornografer (han började ju som skådespelare i verk av tungviktare som Damiano, Spinelli, mfl) att sexet måste inramas av en intrig (om än aldrig så betydelselös) för att helheten ska fungera. Visst ökar det kittlingen om rollkaraktärerna har någon relation till varandra, att de diskuterar mellan samlagen, hamnar i konflikter. Dessutom skjuter PT sina alster på 35mm film och återskapar på så sätt lite av biokänslan från förr.
Svindlad är en lite motsägelsefull historia eftersom PT (i rollen som samvetslöse porrmogulen Trent Morgan) kritiserar den gamla sortens pornografi. Han fnyser åt manusen, kulisserna, det överdrivna ljuset, makeupen och proffsskådisarna från förr. Vad Morgan söker är det orepeterade och spontana. Äkta känsla med äkta människor som knullar för att de vill det. Fule fisken Morgan är besatt av sin idé men nöjer sig inte med att tillverka fejkade "amatörvideos" som ger åskådaren ett sken av autencitet. Nej, i sin iver att verkligen fånga riktiga samlag på film lurar han till sig ett gäng intet ont ananade pornografer från Oklahoma till sin luxuösa villa. Väl där tror ungdomarna att de ska medverka i någon av Morgans större produktioner men vad de inte vet är att de är smygfilmade hela tiden. Och det är förstås vad de har för sig i sovrummen när de tror att ingen ser som Morgan är ute efter. Något av en hårdporrens Big Brother med skillnaden att de medverkande inte vet att kameran är igång. Morgan har dock startat ett farligt spel och slutet kan inte bli annat än katastrofalt . . .
Oavsett vad hans rollfigur hade tyckt så har PT med Svindlad skapat en porrfilm av klassiskt snitt. Tyvärr är dagens pornostars oftast usla aktörer men PT har instruerat såna som Taylor Hayes och Dale Da Bone att åtminstone agera hjälpligt. Själv glänser PT i rollen som Morgan. Hur mycket av honom själv vi ser i denna karaktär vågar jag inte tänka på (enligt rykten lär PT vara en mycket sträng herre under inspelningarna) men hans relaxade, lite mjukt hotfulla framtoning är bara så perfekt. Inte ens Jamie Gillis (specialist på att spela osympatiska figurer) hade gjort rollen bättre. Av filmens hela åtta porroscars är PT:s för "bästa icke-sexuppträdande" mest välförtjänt. För åldern har onekligen tagit ut sin rätt och numer håller PT gylfen stängd. Å andra sidan har nog denne sexualatlet knullat så det både räcker och blir över - under sin karriär spände han på alla från Marilyn Chambers till Tracy Lords. PT erhöll också oscar för "bästa regi" och övriga utmärkelser gick till bland annat "bästa manus" (Dean Nash) och "bästa film".
Åtta sexscener som varierar från lite lagom kittlande till rejält uppkåtande (särskilt inledande samlaget är dynamit!). Taylor Hayes som unga porrtalangen Tulip är klart brandfarligast och har såna där härligt stora bomber som man skulle offra ena lillfingret för att få krama. År 2005 gjorde PT en fristående fortsättning - Fade to black 2 - och även här spelar hunken Dale Da Bone manliga huvudrollen. Tyvärr har jag inte sett tvåan men är den lika bra som föregångaren borde den ju vara ett måste för varje genuin pornofil.
posted by Karl Teodor Svensson | 13:03
|
2 comments
