TVILLINGARNAS ÖVEREROTISKA SEXLEKAR
(originaltitel:PHANTASMES)
Jean Rollin, Frankrike 1975
Videodepoten
"- Upproret är början till kärleken." Jag gillar den repliken. Jean Rollins Tvillingarnas övererotiska sexlekar (vilken urfånig svensk titel!) är en sådan där skum liten film med gåtfull dialog och mycket spring i kyligt drömlika slottsmiljöer. Stilla pianoklink, lite stråkar och en skälmskt lockande trollskog ökar ytterligare den surrealistiska atmosfären. Och alla talar vi förstås franska! Världens vackraste språk, tycker somliga. Jävla bögspråk, tycker somliga andra. Men porrmodeller som stönar på franska låter onekligen mer sensuella än sina tyska, svenska eller amerikanska kolleger.
Fransk 70-talsporno var länge det skönaste jag visste i filmväg. Att slinka in på p-matiné och sätta tänderna i en rykande färsk Brigitte Lahaie-våffla satt ju aldrig fel. För den porrhistoriskt obevandrade kan jag låta meddela att Brigitte var den franska sexgudinnan par excellence. Oftast var de franska filmerna lekfullt roliga också med smällande champagnekorkar, musar som tjöt och ballar som röt. Eller så kunde de vara åt det mer tungsinta hållet som i fallet med Rollin och hans övererotiska tvillingsystrar. Men pretentiös porr kan faktiskt vara riktigt underhållande, tänk bara på Gerard Damianos S&M-drama Historien om Joanna (The story of Joanna,1975). Till dessa höjder når inte Rollins film - å andra sidan har jag bara sett den svårt klippta svenska utgåvan (cirka en kvart saknas).
När man ser den klippta versionen av Tvillingarnas övererotiska sexlekar får man lätt intrycket av att det hela rör sig om en enda lång och svettig gruppsexorgie. Vi kan bara skymta intrigen om den mystiske slottsherren (spelad av intetsägande mustasch-mannen Jean-Louis Vattier) som tydligen förvarar en demon (sin döda fru?) bland årgångsvinerna i källaren. Med oskuld i blick hamnar unga kvinnor i den bisarre slottsherrens våld. Men vad som återstår är bara de mer normala sexscenerna där libertinens gäster ägnar sig åt en mördande monoton och ansträngt flåsig ormgrop. Över två minuter av "våldtäktsförsök" har censuren saxat iväg och resterande klipptid är förmodligen sådant som den svenske distributören funnit ointressant och långtråkigt. Tittar du på p-film så tänker du ju bara med kukhuvudet, tycks man resonera. Ett snicksnack som irriterar undertecknad något alldeles ohyggligt.
Men även i klippt skick hade nog inte Rollins film kunnat mäta sig med Damianos Joanna-klassiker. Mest beroende på att Rollin inte haft tillgång till porrskådisar av Jamie Gillis och Zebedy Colts kaliber, bägge på toppen av sin förmåga i Damiano-filmen. Jean-Louis Vattier är ingen Jamie Gillis och saknar den pondus som rollen av en blasé överklassare kräver. På den kvinnliga sidan föredrar jag dock Myléne d´Antes framför Damianos leading lady Terri Hall. Båda ska de föreställa kuvade flickor i en okänslig tyranns våld men till skillnad mot Hall utstrålar åtminstone d´Antes lite oskuldsfull fräschör. Terri Halls uttryckslösa passivitet gav å andra sidan S&M-scenerna i Historien om Joanna en mer skrämmande dimension.
Rollins och Damianos husgudar heter förstås markis de Sade och Dominique Aury (tantan bakom Berättelsen om O). Rollin har också tagit starkt intryck av författare som Lovecraft och Gaston "Fantomen på stora operan" Leroux och i bildspråket ser vi med lite god vilja inflytande av surrealistmålare som Paul Delvaux och Max Ernst. Den snart 70-årige Rollin är ju i första hand skräckfilmsregissör och en av få sådana verksamma i Frankrike. Han har rönt uppmärksamhet för flera av sina lågbudgetrysare, exempelvis debutverket Le viol du vampire (1967), men tvingades snabbproducera porrfilmer för att dryga ut kassan. Inga av Rollins rysare har gått upp på bio i Sverige men hans porrisar, som Min erotiska dagbok (Douces pénétrations, 1975), brukade non stop-visas på vårt rikes olika snuskinrättningar. När Rollin porrar brukar han ta på sig sina becksvarta solbrillor och gömma sig under pseudonymer som Michel Gentil eller J A Laser. Och detta är samme man som en gång i tiden, närmare bestämt 1963, gjorde kortfilm tillsammans med världsberömda författarinnan Marguerite Duras. För tillfället är Rollin i full färd med ett nytt filmprojekt betitlat La nuit transfigurée men om det blir skräck eller sex har jag faktiskt ingen aning om.
Tvillingarnas övererotiska sexlekar gick upp på bio i Sverige (1977.12.27) på Scala i Helsingborg. Själv såg jag den på min porroas Biorama i Göteborg under en reprisrunda någon gång på 80-talet. Publiken bestod som vanligt av några kepsgubbar samt ett gäng fjuniga och flabbiga tonårsgrabbar. Och jag minns den vackra närbilden på Myléne d´Antes när hon säger den där repliken. Och först nu förstår jag vad hon menade - upproret är ju helt enkelt början till kärleken!
Tvillingarna? Jo, dom fanns allt med på ett hörn också. Men hade alls ingen central roll i flmen som den svenska titeln vill påskina. Tvillingtöserna dök mer upp som ett litet komiskt mellanspel. Hur kul det nu är med två överåriga "tonårstvillingar" i flätor som pissar en skvätt ackompanjerade av cirkusmusik (sov censuren under denna scen?). Överlag intressant musikbakgrund annars, med toner av Schubert och Rollins hovkompositör Didier William Le Pauw. Skum ljussättning noteras också på pluskontot, särskilt under det inledande samlaget i ett gravvalv. Men finast är älskogsakten på stranden mellan d´Antes och Vattier - en av få sensuella scener jag sett i en hårdporrfilm.
Jean Rollin, Frankrike 1975
Videodepoten
"- Upproret är början till kärleken." Jag gillar den repliken. Jean Rollins Tvillingarnas övererotiska sexlekar (vilken urfånig svensk titel!) är en sådan där skum liten film med gåtfull dialog och mycket spring i kyligt drömlika slottsmiljöer. Stilla pianoklink, lite stråkar och en skälmskt lockande trollskog ökar ytterligare den surrealistiska atmosfären. Och alla talar vi förstås franska! Världens vackraste språk, tycker somliga. Jävla bögspråk, tycker somliga andra. Men porrmodeller som stönar på franska låter onekligen mer sensuella än sina tyska, svenska eller amerikanska kolleger.
Fransk 70-talsporno var länge det skönaste jag visste i filmväg. Att slinka in på p-matiné och sätta tänderna i en rykande färsk Brigitte Lahaie-våffla satt ju aldrig fel. För den porrhistoriskt obevandrade kan jag låta meddela att Brigitte var den franska sexgudinnan par excellence. Oftast var de franska filmerna lekfullt roliga också med smällande champagnekorkar, musar som tjöt och ballar som röt. Eller så kunde de vara åt det mer tungsinta hållet som i fallet med Rollin och hans övererotiska tvillingsystrar. Men pretentiös porr kan faktiskt vara riktigt underhållande, tänk bara på Gerard Damianos S&M-drama Historien om Joanna (The story of Joanna,1975). Till dessa höjder når inte Rollins film - å andra sidan har jag bara sett den svårt klippta svenska utgåvan (cirka en kvart saknas).
När man ser den klippta versionen av Tvillingarnas övererotiska sexlekar får man lätt intrycket av att det hela rör sig om en enda lång och svettig gruppsexorgie. Vi kan bara skymta intrigen om den mystiske slottsherren (spelad av intetsägande mustasch-mannen Jean-Louis Vattier) som tydligen förvarar en demon (sin döda fru?) bland årgångsvinerna i källaren. Med oskuld i blick hamnar unga kvinnor i den bisarre slottsherrens våld. Men vad som återstår är bara de mer normala sexscenerna där libertinens gäster ägnar sig åt en mördande monoton och ansträngt flåsig ormgrop. Över två minuter av "våldtäktsförsök" har censuren saxat iväg och resterande klipptid är förmodligen sådant som den svenske distributören funnit ointressant och långtråkigt. Tittar du på p-film så tänker du ju bara med kukhuvudet, tycks man resonera. Ett snicksnack som irriterar undertecknad något alldeles ohyggligt.
Men även i klippt skick hade nog inte Rollins film kunnat mäta sig med Damianos Joanna-klassiker. Mest beroende på att Rollin inte haft tillgång till porrskådisar av Jamie Gillis och Zebedy Colts kaliber, bägge på toppen av sin förmåga i Damiano-filmen. Jean-Louis Vattier är ingen Jamie Gillis och saknar den pondus som rollen av en blasé överklassare kräver. På den kvinnliga sidan föredrar jag dock Myléne d´Antes framför Damianos leading lady Terri Hall. Båda ska de föreställa kuvade flickor i en okänslig tyranns våld men till skillnad mot Hall utstrålar åtminstone d´Antes lite oskuldsfull fräschör. Terri Halls uttryckslösa passivitet gav å andra sidan S&M-scenerna i Historien om Joanna en mer skrämmande dimension.
Rollins och Damianos husgudar heter förstås markis de Sade och Dominique Aury (tantan bakom Berättelsen om O). Rollin har också tagit starkt intryck av författare som Lovecraft och Gaston "Fantomen på stora operan" Leroux och i bildspråket ser vi med lite god vilja inflytande av surrealistmålare som Paul Delvaux och Max Ernst. Den snart 70-årige Rollin är ju i första hand skräckfilmsregissör och en av få sådana verksamma i Frankrike. Han har rönt uppmärksamhet för flera av sina lågbudgetrysare, exempelvis debutverket Le viol du vampire (1967), men tvingades snabbproducera porrfilmer för att dryga ut kassan. Inga av Rollins rysare har gått upp på bio i Sverige men hans porrisar, som Min erotiska dagbok (Douces pénétrations, 1975), brukade non stop-visas på vårt rikes olika snuskinrättningar. När Rollin porrar brukar han ta på sig sina becksvarta solbrillor och gömma sig under pseudonymer som Michel Gentil eller J A Laser. Och detta är samme man som en gång i tiden, närmare bestämt 1963, gjorde kortfilm tillsammans med världsberömda författarinnan Marguerite Duras. För tillfället är Rollin i full färd med ett nytt filmprojekt betitlat La nuit transfigurée men om det blir skräck eller sex har jag faktiskt ingen aning om.
Tvillingarnas övererotiska sexlekar gick upp på bio i Sverige (1977.12.27) på Scala i Helsingborg. Själv såg jag den på min porroas Biorama i Göteborg under en reprisrunda någon gång på 80-talet. Publiken bestod som vanligt av några kepsgubbar samt ett gäng fjuniga och flabbiga tonårsgrabbar. Och jag minns den vackra närbilden på Myléne d´Antes när hon säger den där repliken. Och först nu förstår jag vad hon menade - upproret är ju helt enkelt början till kärleken!
Tvillingarna? Jo, dom fanns allt med på ett hörn också. Men hade alls ingen central roll i flmen som den svenska titeln vill påskina. Tvillingtöserna dök mer upp som ett litet komiskt mellanspel. Hur kul det nu är med två överåriga "tonårstvillingar" i flätor som pissar en skvätt ackompanjerade av cirkusmusik (sov censuren under denna scen?). Överlag intressant musikbakgrund annars, med toner av Schubert och Rollins hovkompositör Didier William Le Pauw. Skum ljussättning noteras också på pluskontot, särskilt under det inledande samlaget i ett gravvalv. Men finast är älskogsakten på stranden mellan d´Antes och Vattier - en av få sensuella scener jag sett i en hårdporrfilm.
posted by Karl Teodor Svensson | 20:14
4 Comments:
Karl, jag behöver din expertis men hotmailadressen verkar inte fungera ...
Är det "PK-K" i farten?
Hör av dej i så fall!
Nej, jag är inte vidare PK. Jag undrade bara hur man enklast hittar svenska videotitlar för amerikanska porrfilmer (eftersom jag översätter en bok i ämnet).
Inte så lätt när det gäller videotitlarna.. många p-snurror har ju haft olika titlar genom åren. Jag har haft hjälp av mitt goda minne . Gamla nummer av Scandinavian Film&Video är också ett plus om man har i garderoben..
Skicka en kommentar
<< Home