THE EROTIC ADVENTURES OF PINOCCHIO

Corey Allen, USA 1971

"- Rör inte min Snövit!" dundrade Aftonbladets sport och nöjesguru Lasse Anrell en gång i tiden. Anrell är en av alla dessa professionella åsiktsmaskiner som som tycker till om precis allting i samhället. Och om porr tycker han uppenbarligen inte. Åtminstone inte i hotelltevens kanalutbud. Anrell satt och slözappade då plötsligt barndomsfavoriten Snövit dök upp i rutan. Men till Anrells stora förfäran inte bara sjöng och dansade Snövit och hennes sju dvärgar. Nej, under stånk och stön tvingades Anrell bevittna hur de små liven deltog i ett saftigt gruppsex. Resultatet blev en helsida i Aftonbladet där Anrell formligen pyste över av moralisk indignation. Han kunde helt enkelt inte förlika sig med tanken på att där runt om i landet satt en massa svettiga onanister och förlustade sig över något så oskuldsfullt som självaste Snövit. Filmen ifråga var Luca Damianos Snövitepos från tidigt 90-tal som i mitt tycke är en riktigt välgjord och emellanåt smått sensuell historia. Scenerna mellan Snövit och dvärgarna är inte alls särskilt frånstötande utan ganska varsamt gjorda. Anrell kan förresten vara glad över att han garanterat inte sett lika mycket porrfilm som undertecknad. För det är inte bara Snövit snuskproducenterna skändat genom åren. Jag har sett dem alla med paltorna nere: Askungen, Rödluvan, Hans & Greta, Gåsmor och Robin Hood. Samtliga har haft sex framför mina uppspärrade ögon. Antingen i animerad form eller med riktiga porrstjärnor i rollerna. Tamejfan om jag inte till och med har skådat Alice i underlivet! Däremot har jag undsluppit Dumbos övningar i cirkustältet. Tyvärr måste man nog se sanningen i vitögat och konstatera att även sagoväsen blir könsmogna.

Sagan om Pinocchio borde rimligtvis vara något av en porrproducents våta dröm. Det där med att näsan växer till enorma proportioner sätter ju onekligen fantasin i rörelse. I denna fria bearbetning av Carlo Collodis (f.1826-d.1890) italienska barnboksklassiker får vi bekanta oss med den vackra men ack så ensamma ungmön Gepetta. Hon täljer sig en karl av trä men är fortfarande olycklig. Hur ska hon få liv i dockan? Som av en händelse anländer Benjamin Syrsas syrra och svingar sitt trollspö. Vips får den arma trägubben liv och Gepetta vet inte till sig av lycka. Men dockfan (som hon döpt till Pinocchio) är inte precis den trogna typen. Med ett IQ som en nutida svensk monark, ett yttre som gamle högerledaren Yngve Holmberg, och en stake som John Holmes, beger sig Pinocchio ut i världen. Han blir ett lätt byte för allsköns slödder och en slipprig filur som kallar sig Jojo fixar jobb åt honom på ett horhus. Han börjar uppträda som liveshow-artist men pengarna hamnar i Jojos fickor. Pinocchio känner sig alltmer olycklig och börjar längta hem till sin Gepetta. Han vill ju inget hellre än att bli en riktig man som försörjer sig på ett hederligt jobb. Till slut finner han Gepetta i händerna på rövare. Pinocchio blir ursinnig och räddar sin älskade ur banditernas klor. Som tack för att han handlat osjälviskt bryter Benjamin Syrsas syrra förtrollningen och Pinocchio förvandlas till en människa av kött och blod. Tillsammans med sin Gepetta levde han sedan lyckligt i alla sina da´r. Snipp, snopp, sprut, så var sagan slut!

The Erotic Adventures of Pinocchio är en mjukporrproduktion som regisserats av den före detta skådespelaren Corey Allen. Hollywoodlegendaren Nicholas Ray upptäckte Allen och gav honom rollen som Buzz i James Dean-klassikern Ung rebell (1955). Han hankade sig sedan fram som TV-skådis och dök bland annat upp hos bröderna Cartwright innan han lade skådespelarkarriären på hyllan. Istället sadlade han om till regissör och gjorde flera avsnitt ur populära TV-serier som Star Trek, Dallas och Magnum. Allen blev till och med prisbelönad för ett avsnitt ur Spanarna på Hill Street. Några utmärkelser för Pinocchios erotiska äventyr tror jag dock inte han erhöll, inte ens en porroscar. Producenten och medmanusförfattaren på Pinocchio är även det en gammal TV-räv vid namn Chris Warfield (f.1927-d.1996). Han medverkade som skådespelare i Lucy Show på 60-talet men kom med tiden att fastna i p-svängen. Ta mej till frukost (Champagne for breakfast, 1980) är ett exempel ur Warfields hårdporrproduktion.

Skådespelarinsatserna i Pinocchio är förstås ganska träiga, inte minst gäller det Alex Roman i titelrollen. Roman har inte satt några djupare avtryck i filmhistorien och detsamma gäller klurige Eduardo Ranez som föreställer Jojo. Ranez är annars den ende som har lite skådespelartalang i sällskapet. Blonda Monica Gayle gestaltar Gepetta och hon gjorde visst några TV-roller innan hon försvann från rampljuset. Namnkunnigast i rollbesättningen är Dyanne Thorne. Dyanne spelar Benjamin Syrsas syrra och om ett par år skulle hon bli kultförklarad som barsk lägerkommendant i det vidriga spekulationsalstret Ilsa, She Wolf of the SS (1974). Även storbystade sexbomben Uschi Diggart poppar upp och kör lite lesbiskt. Annars är det en ganska pryd film. Möjligen blir moraltanter som Lasse Anrell upprörda men vi övriga dödliga gäspar käkarna ur led. Jag har alltid haft svårt för mjukporr och tycker sexakter på låtsas är minst sagt sövande. Inte heller får vi se Pinocchios dolme växa i närbild, den är förstås noga dold i varje scen. Men sången "Oh my Pinocchio" (framförd av Kathy Cahill) är rätt söt och intressant för oss som är svaga för porrfilmsmusik. The Erotic Adventures of Pinocchio fick aldrig någon svensk premiär och det kan vi nog vara tacksamma för.

Vill man avnjuta en sexigare Pinocchio-variant är faktiskt den italienska TV-serien Le Avventure di Pinocchio (1972) att föredra framför Corey Allens stelbenta porrexperiment. Anledningen heter förstås Gina Lollobrigida - en av Italiens ledande sexsymboler. La Lollo föreställer den goda fen och Pinocchio spelas av det lilla charmtrollet Andrea Balestri. Men det är förstås bara näsan som växer på Andrea! Bland övriga filmatiseringar är väl Disneys tecknade klassiker från 1940 mest känd. Allra första versionen är italiensk och spelades in redan 1911 och så sent som 2002 kom sprattelgubben Roberto Benignis högst personliga tolkning av legenden.


(Någon lär ha sagt att bara knarkare och idioter kan finna en gemensam nämnare mellan Pinocchio och Borås. Men likväl är det där den ska stå. Amerikanske konstnären Jim Dines nio meter höga Pinocchio-staty är vad som ska sätta lilla Borås på världskartan. Allt till en kostnad av sisådär elva miljoner kronor. Enligt Dines står Pinocchio som en metafor för själva konsten. Hur man ur ett stycke trä kan ta fram något som talar till alla människor. Vad säger Lasse Anrell?)

-