ULTRA FLESH

Svetlana, USA 1980
Maxs

Tillåt mig att få presentera Svetlana Marsh som är en av porrhistoriens inte alltför många kvinnliga regissörer (Roberta Findlay och Candida Royalle är två andra namn jag kommer på såhär i förbifarten). När Svet var blott en tolvårig liten tös emigrerade hon tillsammans med sina föräldrar från Ukraina. De hamnade i staterna och föräldrarna hade väl knappast kunnat ana att deras söta dotter skulle bli en av nationens främsta porrfilmsregissörer. Svet drömde förstås om en mer normal filmkarriär, ty porr är väl knappast något som man aktivt söker sig till. Och tydligen saknades inte skådespelartalang för hon ansökte och kom faktiskt in på Lee Strasbergs berömda teaterskola. Filmdebuten skedde i en liten roll i Gore Vidals Myra Breckinridge (1970), ett av filmhistoriens praktfiaskon där också en viss Tom "Magnum" Selleck gjorde sin entré på vita duken. Svet fortsatte i obskyra skräckrullar innan hon fick nog och tröttnade för gott på dåliga roller och kåta producenter som lockade med filmanbud om de fick sex i utbyte. Enligt Svet är den så kallade seriösa filmbranschen ännu sjukare än sexindustrin. Men lyckan i form av producenten David Marsh skulle komma att le sitt allra bredaste dollargrin. David Marsh blev inte bara Svets kompanjon, de kom att kontrollera allt från produktionen till distributionen av sina filmer, utan också hennes livskamrat. Tillsammans skapade de några av de märkligaste porralster som världen skådat.

Hur ska man egentligen kunna beskriva en Svetlanavåffla? Ganska omöjligt - de måste faktiskt ses. Jag får lite av samma känsla som när jag skådar Kalle Anka på julafton, bara det att Benjamin Syrsa är påtänd och stökar till det rejält i sagoriket. Spännande och ofta exotiska miljöer, förföriska melodislingor, och märkliga attiraljer som jättelika, galopperande lösfittor eller enorma, sprutande dildos. Ofta sexakter av det mer kinky slaget med monster och andra bisarra figurer involverade och mitt i allt detta dyker dvärgar i clownnäsa upp reciterandes poesi. Herregud, vet inte vad vår kära Svetlana spetsade drinkarna med under sin tid som filmare - och vill nog inte veta heller . . .

Nåväl, Ultra Flesh heter hennes kanske mest påkostade produktion - den ultimata Svetrullen. Filmen utspelas 1990 men spelades in tio år tidigare. Därför existerar fortfarande en stark sovjetstat vars ledare förstås blir elakt parodierad. Men man driver även rätt friskt med den amerikanske presidenten som spelas av träbocken Ty Horn (en mindre känd porraktör som även filmade under flera andra pseudonymer, bland annat Jason Welles). Det är alltså tidigt 1990-tal och världen är drabbad av en katastrof. Överallt på vårt arma klot slaknar snoppen på män och impotensen drabbar alla - inte ens världens ledare får upp den! Mänskligheten riskerar att bli utplånad och man frågar sig förskräckt vem som är boven i dramat? Jo, det visar sig att den skumme mr Sugarman (spelad av helknäppe Jamie Gillis) vill åt alla världens tre miljarder kvinns. Som ledare för en liten bananrepublik förser han den intet ont anande omvärlden med förgiftat impotenssocker. Men han har inte räknat med det Galaktiska Rådet som övervakar ordningen i rymden. De skickar sin bästa agent, supersexiga Ultra Flesh (spelad av porrdrottningen Seka), och det blir en bitter kamp mellan henne och mr Sugarman.

Handlingen är ju inte klok och utförandet är om möjligt ännu tokigare. Hårdföra scener (där ormar och dvärgar tillhör rekvisitan) blandas med rena slapstickscener. "FLASSHH!" låter det när Ultra Flesh och hennes medhjälperskor ("Fleshettes") från underlivet sänder iväg någon slags blixt som ska bota männen, och "BOIINNG!" ljuder det när kukarna bokstavligen spränger genom gylfarna. Tyvärr blir inte kåteffekten lika stark på mig i min stackars åskådarroll. Detta är mer lustigt än lustfyllt och skådespeleriet är ojämnt. Platinablonda Seka hade onekligen stjärnglans men var ingen aktris att tala om. Dessutom kom inte Svet och Seka överens under inspelningen eftersom Svet inte tålde Sekas divafasoner. Maestro Jamie Gillis verkar dock trivas som fisken i vattnet. Han sprätter omkring i militäruniform och gör en härlig spetsbov av sin Sugarman-karaktär. Som sidekicks har han två dvärgar som spelas av Georgie Vegas och Mr Short Stud. Den senare hette egentligen Luis De Jesus (f.1952-d.1988) och hade cirkusbakgrund. Av någon anledning (förmodligen ekonomisk) började han dyka upp i porrfilmer. Anal Dwarf (1971) hette den första och där fick han sätta på inte alltför attraktiva Veri Knotty. Sin mest ökända roll gjorde lille Luis (1.30 kort) i extremt råa skräckfilmen Blodsugande gatan (1978), en film som (felaktigt) omgavs av "snuffrykten". Vår pilska dvärg var även med i normala storfilmer som Jedins Återkomst (1983), del tre i Stjärnornas Krig-sagan. I Ultra Flesh spänner Luis på Lisa De Leeuw (han nästan försvinner mellan hennes enorma bröst!) och deltar i det avslutande gruppsexet där Gillis farbroderligt klappar honom på huvudet. Andra porrkändisar i rollistan är Kandi Barbour och Little Oral Annie som läckra "fleshettes", Serena, Candida Royalle, en smärt Ron Jeremy, och John Leslie som "gästknullar" i rollen som intergalaktisk älskare. Jamie Gillis hade förresten en liknande roll som här i In med full fräs (Slip Up, 1974). Då föreställde han crazydoktorn Cherrypopper som ville överta makten genom att via en mystisk apparat ge alla män ståfräs. Omvända sättet att nå världsherravälde, alltså!

Ultra Flesh gick aldrig upp på bio i Sverige. Allt som allt hela tretton sexscener. Svetlana och David Mars lär ha försvunnit från jordens yta under tidigt 1990-tal. Åtminstone är de borta från filmbranschen. Det ryktas att de gick i konkurs efter att ha lurat en massa folk på pengar. Kanske arresterades de av någon från Galaktiska Rådet? Skulle faktiskt inte förvåna mig . . .