ZORROS EROTISKA ÄVENTYR

(THE EROTIC ADVENTURES OF ZORRO)
Col. Robert Freeman, USA/Västtyskland/Frankrike 1971
FilmNet

För ungefär sex år sedan hade jag förmånen att mingla på Something Weird 2000-partyt på biografen Draken (Göteborg). Föreningen Ny Film anordnade en skräck- och mjuksexfestival och huvudgäst var ingen mindre än "The Mighty Monarch of Exploitation Cinema" himself - David F Friedman.

Friedman är nu över åttio år gammal och har befunnit sig i den mer ljusskygga delen av filmindustrin sedan 1940-talet. Han väckte sensation i staterna då han redigerade Ingmar Bergman-klassikern Sommaren med Monika och i en omklippt version lanserade den som p-rullen Monika - The Story of a Bad Girl. Demonregissör Bergman lär ha fått ett vredesutbrott och man försökte stämma Friedman och dennes anhang. Efter drösvis av "nudistrullar" ville den påhittige Friedman dock göra någonting annat. Tillsammans med regissören Herschell G Lewis producerade han den första "splatterskräckisen" Blood Feast (1963). Den skulle följas av minst lika bisarra Two Thousand Maniacs (1964). De bägge skojarna Friedman & Lewis blev sedan ovänner och gick skilda vägar men har nu på ålderns höst återförenats och gjort en uppföljare till Blood Feast.

Friedmans gamla filmsynder har på senare år, mycket tack vare f d Dead Kennedys-managern Mike Vraney på videobolaget Something Weird, stigit rejält i kultvärde. Men filmerna är egentligen ganska tråkiga. Det roliga är alla rövarhistorier kring hur de skapades och med vilken sanslös fräckhet de lanserades. Oftast är det tillräckligt att se själva trailern till filmerna. Som förspel under festivalen i Göteborg visades massor av Friedman-trailers och tre-fyra minuters glimtar ur dessa filmer brukar rymma det göttigaste.

Det var en märkbart åldrad filmlegend som gick och strosade i Drakens foajé. En man den seriösa GBG Filmfestival förmodligen inte skulle velat ta i med tång. Enligt Patrik Lager, som står bakom föreningen Ny Film, var den gamle filmräven ganska jobbig att ha att göra med. Han satt mest och drog negervitsar och bögskämt hela tiden. Lager tyckte att Friedman verkade vara en tvättäkta redneck-nasse. Själv morsade jag bara som hastigast på Den Store, som förresten var rätt liten till växten, så jag vet inte hur hög sanningshalt det ligger i påståendena. Friedman var dock väldigt underhållande då han före varje visning berättade om sitt händelserika liv. Inklusive att han bara skämdes för en enda film - Ilsa She Wolf of the SS (titeln säger väl allt?). Och det är onekligen lite märkligt att en jude som Friedman kan göra en film som slår mynt av koncentrationslägrens lidanden. Annars brukar Friedman-rullarna vara gjorda med glimten i ögat. Mer skojiga än ruskiga. Något som inte minst gäller hans porrfilmer, som tillhör de bästa och mest smakfulla i genren.

Ingen har nog betytt så mycket för den amerikanska porrfilmsindustrin som Col. Friedman, och hans eleganta framtoning av southern gentleman gav branschen åtminstone det sken av respektabilitet den var i behov av. Redan 1971 blev han president för Adult Film Association of America (AFAA) och han blev omvald hela fyra gånger innan han nådde den allra heligaste positionen som Chairman of the Board. På alla stygga rykten om maffians inflytande över porrindustrin svarar Friedman klart och koncist: - Alla i branschen här i USA är anklagade för att vara mafiosos och mördare. FBI var i flera år övertygade om att jag var Chicago-maffians frontfigur inom porrindustrin. Det var jag inte.

Hmm, jag tyckte nog allt att det låg en liten aura av Sopranos över Friedman. Men nu ska vi inte vara såna, utan koncentrera oss på Zorros Erotiska Äventyr som är ett av hans mer påkostade porralster. Franska och tyska producenter sköt till med två tredjedelar av pengarna (totalt gick Zorros amorösa eskapader på 75 000 dollar). Inspelningen ägde rum på filmmogulen David O Selznicks tomt där också westernklassikern Duell i Solen spelats in. Efter läckra förtexter i bilderboksutsmyckning börjar filmen med att en speakerröst förkunnar att marknadsplatsen Avila Street (Los Angeles) alltid varit platsen för olika sorters bondfångare. Efter några snabba vyer över Avila-streetan anno 1971 färdas vi tillbaka i tiden för Zorros bravader omkring hundrafemti år tidigare. För mig okände Douglas Frey gör titelrollen som en bisexuell och demaskerad ryttare. Farbror Friedman, som även regisserat under pseudonym, bjuder frikostigt på tuttar, arslen, och fittor men bara simulerat kopulerande. Filmen lär dock finnas i en porrigare utgåva, men själv har jag snällt fått hålla till godo med FilmNets softade version.

Vi får vara med om piskning, fotmasturbation och lite lesbiskt. Även vilda fäktbataljer mellan Zorro och skurken Esteban (spelad av skräpfilmsveteranen John Alderman). Mest utflippad är Friedmans gamle polare Bob Cresse i rollen som den brutale sergeanten Felipio Latio. Cresse (f.1936-d.1998) drev ett konkurrerande filmbolag och tävlade ofta med Friedman om vem som kunde göra de värsta rullarna. Friedman själv har en liten cameoroll som en soldat som skrämmer några mexikanskor med en läskig orm. En rätt otäck sadistisk ton gör tyvärr att de dåliga skämten fastnar i halsen.

Personligen föredrar jag Friedmans hårdporrfilmer, till exempel den självironiska Star 90 (Matinee Idol, 1984). Dessa är våldsbefriade och faktiskt riktigt roliga emellanåt. Men själv gillade inte Friedman att pyssla med den grövre porren. Han tillhörde den gamla skolan som hade som regel att inte visa allt. Vad han tycker om dagens urvattnade porrindustri är inte svårt att räkna ut. Förresten, den där festivalkvällen vann jag ett mycket fint pris på Friedmans lotteri: en spypåse som jag ännu inte haft mage att bruka...


Zorros Erotiska Äventyr gick upp i omgångar på gamla anrika p-biografen London i Stockholm 1973 & 1974.